Inte sovit ett dugg i natt.

Är folkilsk, mordisk och förbannad.

Hatar tamefaen allt och alla just nu.

Är grymt trött på allt förbannat jävla skitsnack om mig och och min Ex-make.
Varför kan folk inte oxå fatta att det är just det han är!?
Min EX-MAKE!!!

Är redigt äckligt trött på att aldrig bli trodd.

Är ännu tröttare på folk som inte kan svara i tele när dom borde fatta att det är viktigt.

As lessen för att jag inte blir litad på av den som betyder.

Sjukt trött på människor som bara sårar.

Och förbannat arg på människor som gör mina vänner illa!!!

Less på att ha så ont.

Otroligt trött på att varenda liten skymt till lycka, ska krossas varenda jävla gång.
Förstår inte vad jag gjort för att förtjäna detta egentligen!
Vem det är som bestämmer om jag ska få vara glad eller inte.

Den som bestämmer det ser iaf till att krossa allt ordentligt till små, små atomer.

Det börjar nästan kännas som att jag har ett litet grönt monster på en axeln.
Som håller sig lugn så länge jag är nedstämd.
Men så fort den anar minsta glädje så hoppar den fram och börjar bita och fräsa...

Jag behöver en vän nu.
Någon jag kan prata med och som förstår mig.
För snart svämmar alla tankar över.
Och jag orkar bara inte.

Skapligt nerstämd.
Börjar få en känsla av att allt kommer gå åt helvete.
Bara pga en idiot som redan förstört så pass mkt för mig.
Och fortsätter såra och förstöra för mig än idag.
Blir så ledsen...

Jag har självklart fortfarande en del sår att läka efter den personen.
Men jag är helt klart redo att gå vidare.
Att få bli glad och lycklig och få läka tillsammans med någon jag tycker om.
Någon som inte skulle såra mig på samma sätt.

Men ändå så lyckas personen sätta käppar i hjulet för mig gång på gång.
Och nu börjar jag bli fruktansvärt trött på det hela.

Jag är helt klart beredd att klippa banden helt med personen, ifall det är det som krävs för att bli lycklig.
Kan kanske verka lite hårt, då vi fortfarande faktiskt är vänner.
Men vilken vän sen då.

Vänner nedväderar inte varandra och antyder heller inte att ens drömmar är fåniga mm.
Vänner har tid med varandra.
Vänner både ger och tar.

Inte bara tar, tar och tar.

Vänner kan ringa bara för att prata bort en minut, inte enbart för att dom vill nått.
Vänner nedvärder inte heller ens nya förälskelse.

Jag har hittat någon som jag verkligen tycker om.
Och jag hoppas verkligen att han ger oss en chans fastän han är osäker pga personen.

lr ja för mina känslor för personen i fråga.

Jag är iaf helt säker på mina känslor.
Jag vet vad jag vill.

Fy tusan.
Vaknade och var skapligt förrvirrad...
Hade en massa otäcka och tråkiga tankar igår som gjorde att jag knappt kunde sova.

Och självklart drömmde jag mardrömmar.

Igen.

Fattade inte alls var jag var eller vad faen jag skulle göra när jag vaknade.
Tror allt det här beror mkt på värken, så hoppas att fitt doktorn ringer idag!

Annars kommer jag seriöst visa honom hur det är att leva med ett paj knä, en trasig bröskorg och ryggvärk från helvetet.

Men nu blire kaffe och dusch!

Just när mitt liv börjar ordna upp sig, så ställs allt på ända igen!
Men suck lixom.
Har helt plötsligt massa viktiga val, fyra st för att va exakt.
Och har inte den blekaste om vad ja ska göra.

Egentligen är det väl bara ett av valen som skulle kunna göra mig glad och lycklig än längre tid.
Och det skulle väl vara mest logiskt att välja det, men det finns problem med det oxå så klart.

Det andra valet är enklast, men helt klart tråkigast.
Det tredje skulle kunna ge mig en kortvarig lycka, men en jävla massa oro.
Det fjärde valet är helt okänt för mig ännu, och skulle kunna leda till vad som helst.

Lite smått jobbigt när man helt plötsligt får så mkt att tänka på.

Jaja, det löser sig väl det oxå...

Men vad faen är det som händer!?
Har alla jävlar blivit galna!?
Inklusive jag!!!

Jag kan verkligen fortfarande inte fatta varför man tillåter sig själv att må dåligt!!!

Att gång på gång gå tillbaks till det gammla, som en gång sårat en så hårt.
Att gång på gång ge människor bara "En chans till" fast men redan gett hundra.

Jag kan inte heller vara klok.
Nu börjar jag få ganska mkt känslor för någon, och vad gör jag!?

Hela världen är faen upp och ner!!!

Måste ta mitt förnuft till fånga innan jag sabbar allt för mig själv ännu en gång.

Måste börja lita på människor.

Måste ge mig hän.

Inte alltid vara inställd på att bli sårad.

Måste!

Läste några riktigt intressanta ord i dag på Facebook :

Tankar

Jag älskar dig, på ett väldigt speciellt sätt.
Det har jag alltid gjort, och kommer alltid göra.
Kommer aldrig glömma dig, lr det vi hade.
Men det är helt klart över och förbi.
Jag vill bli lycklig nu, och det kommer jag aldrig kunna bli med dig.

Du har sårat mig gång på gång.
Tryckt ner mig så mkt du bara kunnat.
Ljugit så pass mkt att jag inte ens är säker på att du nån gång menade vad du sa, när du sa att du älskade mig.
Du har låtit mig ha skuldkänslor för nått som helt klart inte var mitt fel.
Du lät mig må dåligt i flera månader.
Du ljög mig rätt upp i ansiktet.

Jag har klandrat mig själv så himmla mkt, och varit helt säker på att det var jag som orsakat allt som hänt.
Och du lät mig verkligen tro att det var mitt fel.
Trots att jag gång på gång talat om för dig vad jag känner.
Men nu, ett halvår senare, så säger du äntligen sanningen.
Men nu är det för sent.
Jag kan aldrig ta mig ur det där nu.
Nu funderar jag ist på vfr du gjorde som du gjorde.
Om det kanske ändå på nått sätt var mitt fel...

Du säger att du vill att jag ska vara lycklig och må bra.
Ändå har du sårat mig nått grymt.
Och du fortsätter med det.
Senast idag sa du att du ville att jag ska va lycklig.
För att bara minuterna efteråt tala om att du ljugit i ett halvår...
Låtit mig må asdåligt.
Dubbelmoral!?

Vet inte vad jag ska göra.
Du betyder fortfarande så mkt för mig.
Jag bryr mig verkligen om dig.
Men nu...
Jag vet inte...

Jag kan nog aldrig bli riktigt lycklig om du finns kvar i min närhet.

Läs den här tjejens blogg.
Hon skriver från djupet av sitt hjärta om ett ämne som annars är ganska tabu.
Psykisk och fysisk Misshandel.
Det hon skriver stämmer verkligen med hur man känner sig under sådana förhållanden.
Önskar att jag kunde få det mod som krävs och skriva ut min historia, precis som hon.
 

http://ememmely.bloggplatsen.se/